29 april 2024

Läkaren som alltid står på barnens sida

Egentligen skulle Göran Stjärnholm blivit ingenjör. Men ganska snabbt förstår man att räta vinklar och matematikens kyliga exakthet inte riktigt speglar hans personlighet. Efter tre år på 4-årigt tekniskt gymnasium hoppade han av och tog ett tillfälligt jobb på ett pappersbruk medan han läste in biologin. Sedan började han studera medicin i Uppsala och han blev färdig barnläkare 1999.

– Jag jobbar med barn och det är kul, säger Göran Stjärnholm med ett stort leende. Parallellt med jobbet som barnläkare i Boden, Sunderbyn och på Hermelinen har jag jobbat som skolläkare och specialist inom barn-och ungdomsmedicin samt skolhälsovård. Jag började som skolläkare i Boden under min utbildning till barnläkare, så det börjar bli 28 år nu.

Barn är omedelbara och ärliga

Under allmäntjänstgöringen var det på barnkliniken och ortopeden Göran trivdes bäst. Han menar att som läkare är det väldigt tillfredsställande att jobba med barn, för av alla patienter som passerar genom sjukvården så blir de allra flesta barn friska.
– Barn är så omedelbara och ärliga i sin interaktion och man ser så tydligt att de mår bättre med rätt behandling. De allra flesta gånger blir ju barnen också helt friska, och det är det man jobbar för. Sedan går det ju inte alltid bra, och de barnen glömmer man aldrig. Det är inte många och jag kommer ihåg precis vartenda ett av de barnen.
Första tiden som barnläkare Göran inom neonatalvården, bland annat som chef på neonatalavdelningen på Sunderby sjukhus. Många läkare tycker det är svårt att ha barn som patienter. De är rädda att inte göra rätt eller räcka till. Vad händer till exempel om ett barn som föds inte andas? Eller att hjärtat inte slår?
– Det är ju något av det värsta som kan hända. Men vet man vad man ska göra i de här situationerna så blir man ju trygg i det. Jag föreläser bland annat om akut pediatrik där snabbhet och handlingsförmåga är livsviktiga egenskaper. Då kan en sådan situation blir det allra mest givande för mig som läkare, att jag kan rädda det där lilla livet och få det att bli vuxet.

Våra digitala verktyg underlättar ditt liv och skapar tillgänglighet.

Lista dig hos oss Läs mer om Hermelinen Sävast

Läs mer

Ett livets andetag

Göran Stjärnholm berättar om när han var på ett kalas och en man kommer fram till honom tillsammans med en flicka i 5-6 års åldern. Mannen pekar på honom och säger: ”Titta, det här är doktorn som räddade dit liv.” Han minns händelsen mycket väl.
– Jag hade jouren och blev akut inkallad efter en förlossning. Barnmorskorna tog hand om mamman, så det var bara jag och pappan i rummet förutom det nyfödda barnet som inte andades. När jag skulle ge barnet luft med andningsballongen så föll den isär helt och hållet. Bredvid stod pappan likblek och såg ut som han höll på att svimma. Så jag blåste lite lätt en gång ner i barnets lungor och hon började skrika. Egentligen var det ju ingenting, men för pappan var det ju som det var jag som blåst liv i den lilla flickan. Själv tyckte jag mest att det var pinsamt för att andningsballongen föll sär, men det blev ju bra. Och de allra flesta gånger blir det ju det, säger Göran och ler.

Barnens advokat

Det svåraste och jobbigaste med att vara barnläkare tycker Göran Stjärnholm är att trots att det finns så mycket resurser inom vården, så faller allt för många barn mellan stolarna. Och det är de svaga, de utan en stark röst och som skulle behöva mest hjälp som drabbas. Barn har ju i regel ingen egen röst och om föräldrarna inte heller kan tala för dem så blir det svårt.
– Som barnläkare är man något av en barnens advokat. Jag är alltid på barnets sida och arbetar för deras bästa. Därför tycker jag det är roligt att jobba på Hermelinen, där det blir kortare beslutsvägar och större möjligheter att jobba praktiskt och direkt med hjälpande insatser när de behövs.